Du tror väl inte att vi gör annat än ber på kontoret i Pingstkyrkan. Så är det inte riktigt. Vi skriver, pratar i telefon, betalar räkningar, bokför, administrerar, tänker och samtalar också. Men vi ber också.
Denna gång var det jag som behövde förbön. Vi killar, män i medelåldern, vill gärna klara oss själva. Vara starka, duktiga och framgångsrika. Vi vill inte gärna erkänna att också vi är ganska små på denna jord.
Själv har jag dock bestämt mig för att inte falla offer för machomyten. Fast jag vill göra mitt bästa, pressa ut det sista av mina egna krafter, har jag bestämt mig för att aldrig vara starkare och bättre än att jag kan erkänna mitt eget behov av hjälp. Därför var det jag som satte mig på ‚Äùsjälavårdsstolen‚Äù, stolen i vilken jag mött så många människor. ‚ÄùKan ni be för mig?‚Äù Så skönt det var att fråga och så skönt det var att ta emot förbönen, omsorgen och kraften.
Trycket lättade. Sikten blev bättre och modet återvändet. Så jag tackar Gud för goda medarbetare som förstår att vi ‚Äùsitter er i samma båt‚Äù, att vi alla är behovets barn, också jag. Men jag tackar också Gud för kraften han ger och löften som bär, att du aldrig lämnar mig ensam.
Allt gott
Ulf Sundkvist
ulf.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se