Bilen är packad och vi är förväntansfulla inför resan som ligger framför. Nja, egentligen är det inte resan vi ser fram emot, utan själva målet. Vi är på väg till Sundsvall över helgen. Den som vet att det nästan är 90 mil till Sundsvall höjer kanske på ögonbrynet. Hur hinner man det över en helg?
Vi startade i ‚Äùottan‚Äù på fredagen och var framme på eftermiddagen. Kvällen tillbringade vi tillsammans med vår dotter Hanna och hennes man. Känslan av att träffas alldeles för sällan smög sig på när jag kände hennes armar omkring mig. Nu gällde det istället att kunna njuta av varje minut tillsammans.
Att vi bestämde oss för att åka så långt över en helg berodde också på att en av våra närmsta vänner fyllde 50 år. Släkt och vänner ordnade en överraskningsfest på lördagen. Att få se hennes förvånade och glada min när ögonbindeln togs bort, var värt alla mil. Hon möttes av en fint ordnad lokal fylld med härliga människor. Alla hade bidragit med något att äta. Det blev en hellyckad kväll. Att lyssna till kärleksfulla tal och diktade sånger värmde i hjärtat. Vänskap är något stort!
Dagen efter började vår långa resa hem. Då fanns tid att reflektera över allt vi mött. Återigen upptäckte vi det viktiga i livet – våra relationer. När vi efter 11 timmar sresa svängde in i Karlskrona igen, kände jag mig oerhört tacksam. Tacksam till Gud för det som varit men framförallt det som är här och nu.
Jag har hängt upp en tavla med texten ‚Äùlycka‚Äù i vårt kök, för att jag ska bli påmind varje dag, över allt jag har att vara tacksam över. Det är mycket.
‚ÄùSaliga de renhjärtade, de skall se Gud.‚Äù Matt 5:8
I mötet med människor kan man se Gud.
Min bön:
Jesus gör mitt hjärta rent så att jag ser dig och ser andra genom dina ögon.
Louise Sundkvist
Församlingsdiakon
louise.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se