Vi hade bestämt att vi skulle komma och ta en fika på födelsedagen. När han öppnade välkomnades vi av doften av nybryggt kaffe och ett varmt handslag. Det var redan färdigdukat i vardagsrummet och vi slog oss ner tillsammans. Dottern och sonhustrun hade hjälpts åt att baka. Det var gott och trevligt.
Samtalet rörde sig om livet. Minnen av resor, Gudsupplevelser och möten med olika människor avlöste varandra. Jag fasinerades av att detaljer var så glasklara trots hög ålder. Det var som om minnet lagrats för att kunna plockas fram om och om igen. Jag förstod att¬†flera av hans erfarenheter satt djupa spår i hans liv.¬†Även om¬†det gått många år sedan händelserna¬†kom tårarna hos oss alla¬†när¬†vi lyssnade till hans berättelse.
– Jag har blivit mindre men Jesus har bara blivit större och större, svarar¬†han självklart på frågan om tron p嬆Jesus¬†har burit genom livet.
– När jag var 17 och blev frälst, då var jag orolig att jag inte skulle vara redo om Jesus kom och hämtade mig.¬†Det är ingen fråga längre. Jag vet att porten är öppen för mig. Av nåd.¬†Annars skulle inte Jesus svarat rövaren på korset¬†att han ”redan idag skulle vara med honom i paradiset.” Jesus har blivit större och jag mindre, förklarar han tryggt.
Vilken visdom och livsglädje en¬†91 årig man¬†kan utstråla. Vi trodde att det var vi som kom för att ge något (en blomma och gratulationer) men¬†det var vi som fick något istället. Vi¬†gick därifrån¬†fyllda¬†med en känsla av tacksamhet och glädje¬†över livet.
Louise Sundkvist
Församlingsdiakon