Jag står i hallen i kyrkan och väntar. De första bilarna börjar att dyka upp. Jag blir varm¬†om hjärtat när jag ser alla stressade föräldrar som gör allt de kan för att¬†hinna komma med sina barn/ungdomar till kyrkan. Det är fredag kväll och både¬†ledare och ungdomar är¬†lite trötta.
Ikväll är vi nio stycken och nästan bara killar. Första gångerna var stämningen lite trevande och försiktig. Jag¬†kan knappt tro mina ögon och öron. En sån här lugn grupp har vi aldrig haft. Nu är det femte gången vi ses och jag förstår att det inte kommer att hålla i sig. Nu är de som alla andra tonåringar. Fullt normala högljudda, fnissiga¬†och svårkoncentrerade ungdomar. Skönt! Då behöver jag inte vara orolig.
Vad rör sig i huvudet på en tolv-trettonåring?¬†Hur tänker de om Gud och om livet? Vad drömmer¬†de om inför framtiden?¬†Intressanta frågor som får väldigt spännande och olika svar om man tar sig tid att lyssna. För varje fredag som går förstår jag vilken fantastisk möjlighet jag har fått. Jag får tillsammans med de andra ledarna under några år vara en viktig pusselbit i deras liv.
Jag¬†vet att det inte främst är¬†vad jag säger utan hur jag bemöter och är mot dessa ungdomar som kommer att göra störst intryck. Det är ansvarsfullt och jag är beroende av Guds hjälp. Nu är det fredag igen och jag ser fram emot att möta dessa härliga ungdomar. Tacksam över att få finnas med på ett litet hörn i en tolv-trettonårings värld!
Louise Sundkvist
louise.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se