Sommaren 2003 var en sommar med nästan exotisk värme och vi möttes av flera arbetsvilliga vänner som ville hjälpa till att bära flyttkartonger. I värmen¬†skrattade vi¬†åt alla skidor, pulkor, snowracer och pjäxor som vi bar längst in i förrådet. Vi kom från Sundsvall i södra norrland ner till Blekinge, en av Sveriges sydligaste delar.
Att flytta nästan 90 mil innebar att lämna kvar¬†en bit av sitt hjärta¬†och samtidigt försöka få resterande del av hjärtat att börja¬†lära känna och tycka om¬†en ny plats. Vi var inställda på att det skulle ta tid, framför allt för våra barn som¬†var 17, 16 och 7 år. Det jag var mer oförberedd på var mina egna känslor. Jag hade svårt att trivas¬†och när vår äldsta dotter bestämde sig för att flytta tillbaka till Sundsvall började marken att gunga under mina fötter. Tankar som att¬†”det här är inte rätt” ”vi skulle inte ha flyttat hit” börjde att dyka upp mer och mer. Barnen var olyckliga och jag blev mer och mer osäker på att¬†detta viktiga val vi hade gjort i vårt liv var rätt. Jag bad till Gud att han skulle ge mig visshet.
På våren¬†började jag en Själavårdsutbildning. På kursen fanns en kvinna som kom fram till mig. Vi hade inte träffats förut och hon visste inget om vår familjesituation. Hon tittade på mig lite ursäktande och sa: – Det låter kanske konstigt, men Gud vill säga dig att även små smultronplantor blommar. Jag visste inte vad jag skulle svara. Vad ville Gud säga med det här? – ¬†Tack… var det enda jag fick fram.
När jag kom tillbaka till Karlskrona, kom våren med stormsteg. Det blev¬†försommar och i rabatterna runt huset upptäckte jag fullt av smultronplantor. Sticklingar från varje planta började att sprida sig. Och i varje liten, liten planta kom vita små blommor.
Plötsligt blev det så tydligt vad Gud ville säga genom en okänd kvinnas ord. ”Ni är på rätt plats! Det är meningen att ni ska bo och leva här”. Från den stunden blev det lättare och ljusare inuti. Det var fortfarande saker som var svåra att tackla. Att ha en tonårsdotter nästan 90 mil bort var inte det lättaste men¬†det gick¬†fantastiskt bra trots allt.
Nu har det gått tio år och jag kan se tillbaka med tacksamhet. Tack Gud för din omsorg! Tack alla vänner som gjort Karlskrona till vårt hem. Tack också Margareta.¬†Kvinnan som vågade säga ord¬†från Gud.¬†Ord som fick betyda så mycket.
”Även små smultronplantor blommar”.
Louise Sundkvist
louise.sundkvist@hotmail.se