Igår hände det igen. Blev så berörd av att få ta emot bröd och vin – att påminna mig om att mina synder är förlåtna och¬†att Jesus Kristus dog och uppstod också för mig – att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna.
Kanske hade det med sammanhanget att göra. Firade nämligen nattvard tillsammans med 12 Ungerska pastorerar, varaav flera med erfarenhet av förföljelse och svårigheter innan murens fall 1989. De vill absolut ha en relation med oss Pingstpastorer i Sverige, som var en av de få rörelserna som ville och kunde relatera till dem under den svåra perioden, under Ästblockets storhetstid efter andra världskriget.
När den äldsta pastorn, Istvan Ketcher, närmare 80 år, överlämnade brödet till mig, brast något inom mig. Vi kom varandra nära på ett sätt som är svårt att förklara. Han kan nästan ingen engelska och jag kan bara några ord ‚Äì tack, Gud välsigne dig etc. ‚Äì på Ungerska. Men hans välsignade ord vid överlämnandet av brödet gick till hela vägen in i hjärtat.
Böjde mina knän i tacksamhet och bad. Jag är glad över att få vara med i en världsvid kyrka som inte låter språk, hudfärg eller andra murar och barriärer separera oss från varandra. Vi hör samman. Vi är ett folk. Vi är en värld.
Bless
Ulf Sundkvist
ulf.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se
Ps Vi möttes till samtal och seminarier på Smyrnaförsamlingens gård utanför Göteborg torsdag till lördag denna vecka. Nu bär det hem för Vinterkonsert och Gudstjänst. Med mig har jag min gode vän och Tamas, som predikar i kyrkan i morgon¬†den 10/2. Ds