Jag knackar på, öppnar dörren och ropar ¬†- Hallå nu är jag här.
När jag ringde och frågade om det passade att jag kommer och hälsar på gjorde vi upp att hon skulle lämna dörren öppen. Inifrån köket hör jag en förväntansfull liten svag stämma¬†ropa ”hallå” tillbaka. Hon¬†har väntat och är¬†glad att jag kommer. I köket puttrar kaffebryggaren och prinsesstårtan står redan på bordet.
Det är födelsedag och jag räcker fram en fin vårblomma och ger henne en kram. Hon svarar med en varm kram tillbaka. Jag känner att vänskap har vuxit fram genom åren. Hon är en äldre dam med ett långt liv av erfarenhet bakom sig. Ett liv¬†präglat av¬†tacksamhet till Gud som har varit hennes stora stöd.
När vi dricker kaffe och smakar tårtan delar vi livet med varandra. Hon känner till min familj och jag känner till hennes. Jag berättar om ett personligt böneämne och frågar om hon kan be för det.¬†Hon behöver ocks嬆bönehjälp. Vi knäpper våra händer tillsammans och där vid kaffebordet förenas vi i ”mödrarnas bön”. Tänk vad skönt det är att hjälpas åt med det som känns tungt.¬† Jag ser och förstår att hon också känner den lättnad som jag känner över¬†att få lite bärhälp.
Orden¬†från¬†brevet i¬†nya testamentet ljöd inom mig när jag¬†lite senare åkte därifrån:¬†”Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag” ¬†Gal 6:2