Ibland händer det att vardagsmötet levererar. Denna gång hemma hos en av församlingens medlemmar. Var där för att fira hans födelsedag. Den nittiotredje. En gammal och erfaren man alltså. Runt bordet fanns familjen, några vänner och hans kära fru. Samtalet var, åldern till trots, väldigt livligt ända tills ”den gamle” själv tog till orda. Detta som ett svar på frågan varför han var så uppfinningsrik.
”Jo”, sa han. ”Om jag i någon mån kan sägas ha lyckats med något här i livet, beror det på att jag inte varit rädd för att misslyckas.” Vilken klokskap. Hans uttalande satte sedan agendan för hela tillställningen. Vilken lysande ”oneliner”! Jag menar att det är ju precis så det måsta vara. Är man alldeles så lite rädd för att misslyckas, håller man tillbaka. Är man rädd, vågar man inte språnget. Är man rädd gör man inte ett försök till. Och tvärtom. Ävervinner man rädslan vågar man. Och vågar man kan det ju hända att man lyckas ibland.
Fråga Thomas Edison. Tänk om han gett upp? Tänk om han blivit rädd för att misslyckas en gång till. Men det blev han inte. Efter omkring 2000 försöka lyste den som en sol, den allra första glödlampan 1879. Men det var inte det enda han uppfann. Edison tog patent på 1328 uppfinningar.
Därför tänker jag att det är viktigt att skapa miljöer där man får prova utan rädsla för vad som ska hända om man misslyckas ibland. En sådan miljö borde rimligen vara min familj, skolan, arbetsplatsen, men också församlingen. Min gode vän som nu är på god väg mot hundra har helt klart upptäckt, men också formulerat något helt avgörande för utvecklingen i tillvaron.
Om man inte är så rädd för att misslyckas kan det hända att man lyckas!
Ulf Sundkvist
ulf.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se