Våren är här. Den första grönskan har brutit igenom och vitsipporna har precis blommat ut. Det är en verkligen en underbar tid. Den andas nya möjligheter.
Naturen predikar för mig varje vår. Det som såg ut att vara så dött, vintern som var så kall och hård får alltid ge sig. Sakta men bergsäkert bryter livet fram ‚Äùsom ett rotskott ur förtorkad jord‚Äù. Och. Detta sker ju varje år. Som om jag och hela mänskligheten behöver den påminnelsen om och om igen.
Men predikar gör också alla ungdomar. Under maj och juni ser vi dem ute på gator och torg. De firar att ännu ett läsår avslutats. Examenstiderna är fyllda av så mycket hopp och förväntan att till och med en medelålders man som jag rycks med i sången om ‚ÄùStudenten lyckliga da‚Äôr‚Äù. Det finns hopp för framtiden. Så bra.
Hopp präglar också min kristna tro. Jesus dog, men inte för att förbli i gravens mörker. På tredje dagen rullades stenen undan för ljusets herre och Jesus stiger ut, återuppstånden. Påsk för mig är berättelsen om hopp, att det aldrig är kört även om allt verkar dött, mörkt och kallt. Gud kan väcka mig till liv. Han kan föda mig på nytt.
Det hoppet tar jag med mig hela året.
Ulf Sundkvist ‚Äì Pastor och föreståndare