Jag erkänner -¬†inte bara för att självinsikt hör Nyår till¬†- jag har en egenskap som går en och annan av mina närmaste både i familjen och i arbetet på nerverna.¬†Jag gillar inte alls att ha saker ogjorda. Går det att genomföra uppgiften under 10 minuter, gör jag dem omgående. Går inte det, skriver jag upp det och planerar in när uppgiften ska genomföras.
Du anar säkert att det kan vara frustrerande att jobba och leva med mig. Min målmedvetenhet spiller nämligen ofta över på andra. Antingen tiggas man av den eller så blir man irriterad. Få är reaktionerna där emellan.
Samtidigt är detta en stor tillgång. Jag får ju saker ur händerna. Det blir ju gjort. Sällan, nästan aldrig levererar jag efter deadline. Det vore liksom att förneka mig själv. Det innebär att högarna av jobb oftast betas av, ett efter ett, att skrivbordet nästan alltid är rent efter en arbetsdag.
Det bara ett litet problem. Också jag har begränsningar. Också mitt dygn har 24 timmar, min vecka 7 dagar, mitt år 12 månader och nu är 2011 slut. Hur ska jag hantera allt som inte blev gjort,¬†allt jag inte hann med, alla möten¬†jag fick omboka, flytta fram eller helt enkelt fått inse aldrig kommer att bli av? Det är helt eneklt för sent. Tiden har löpt ut.
Till viss del har jag fått öva mig på att lämna saker ogjorda. Dels för att bli drägleig att leva med och dels för att inte skada mig själv. Men till en annan del handlar det om insikt. Jag har altmner kommit att förstå att mitt värde inte bottnar i produktiviteten utan i det rent basala att bara vara. Men mest av allt handlar det om nåd.
Ja, du läste rätt. Först nåd från Gud. Det jag¬†aldrig kommer att klara, bergen jag aldrig kan rubba, hur mycket jag än försöker, klarar han alltid. Hans nåd räcker och täcker hela mitt liv. På den vissheten står jag.
Men det handlar också om en slags barmhärtighet mot mig själv. Om nu¬†Herren själv benådar, vem är då jag att döma? Så tänker jag och finner vila.
Slutligen¬† handlar det också om min närmaste omgivnings villkårslösa kärlek. Min fru, Louise kärlek betyder alltmer för mig för varje år som går. Att hon älskar mig är ett under. Hon som vet vem jag är, ser mig som jag är och känner till mina ömkliga försök att lyckas, älskar ändå.¬†Jag är så tacksam.
Därför kära 2011, utan synd och skam¬†drar jag vidare mot¬†ett nytt år med förväntan och tillförsikt. Och gör jag det, då kan¬†alla göra det.
Gott Nytt År!
Ulf Sundkvist
Pastor och föreståndare
Jag önskar dig och din familj ett Gott Nytt r.Vi är inte fullkomliga och behöver inte vara. Jesus älskar oss för den vi är.
Så sant så. Tack det samma /Ulf