Att vara omtyckt

Omväxlande är bara förnamnet. Efter att ha ägnat tisdagen och onsdagen åt coaching av kollegor och en minikonferens¬†var det så dags att välkomna våra gäster från Ungern.¬†Nio vuxna och en liten kille p嬆åtta¬†månader att göra ett studiebesök i vår församling. De har hört om vårt sociala arbete och vill veta mer om hur och varför.

Men vi börjar med att äta tillsammans. Då slår det mig hur viktigt det är, att sitta ner, resonera, dela livet över något så basalt som mat. På delvis stapplade engelska möts vi. Det blir förväxlingar mellan språken och riktigt ¬†kul.

Så blir det dags för någon slags strukturerad information. En av våra medarbetare på Café Ankaret, Nabie, berättar om sin väg till Sverige, till Karlskrona och till ett ordnat liv i frihet. Bredvid honom Christina, före detta flyktingsamordnare i karlkrona kommun, numera Café föreståndare – snacka om nya uppgifter – ler och utvecklar berättelsen.

När detta är klart går vi runt i kyrkan, kikar på kyrksal, kontor och andra lokaler. Sedan bär det av till Pingstkyrkans secondhand. Där väntar Olle Lundström tillsammans med sina medarbetare. Efter genomgång och rundvandring blir det dags för fika igen. Tiden går. Det blir kväll. Då väntar fyra olika hem som gladeligen öppnat sina hjärtan och kylskåp.

Dagen efter besök på Tennvägen och Lp-verksamheten. Där väntar Tomas Jönsson och hans medarbetare. Vid detta laget börjar våra gäster undra hur omfattande verksamheten är och hur det överhuvud taget är möjligt för en församling att få allt detta att funka. Möjligen ger en av medarbetarna svaret när han säger att han känner sig omtyckt. Orden stannar liksom i luften. Rummet tystnar. ”Jag känner att jag är omtyckt.”

Kan det vara så enkelt? Att det finaste¬†en människa kan göra mot en annan är att tycka om, att bekräfta och¬†innesluta? Jag tror det.

Jag lämnar gruppen några timmar. Får tid att läsa och skriva. Omväxlande är bara förnamnet.

Ulf Sundkvist
Pastor och föreståndare