På söndag ska vi göra det igen. Louise och jag ska predika tillsammans. Det borde inte vara särskilt svårt. Vi känner varandra väl. Vi har ju sällskapat sedan början på 1980-talet. Det är ju evigheter sedan. Men det är en sak att känna varandra väl och en annan att tala tillsammans.
Vi är ganska olika. Louise vill tänka igenom varje liten formulering, väga den på guldvåg och säga precis det hon tänkt. Jag är nöjd med stolparna och väljer orden i ögonblicket.
Att förbereda blir därför en utmaning. Vi måste underordna oss varandra så att den ena lyfter den andre, ta och ge så att det allra bästa kommer fram. Nu är det inte hela världen om det inte blir perfekt. Vi talar inte för att förverkliga oss själva. Det är ärendet ‚Äì den andliga vägledning, som möjligen kan komma ut ur allt detta ‚Äì som är det viktiga.
Rubriken är Äktenskapet ‚Äì Teologin och verkligheten. Utgångspunkten är att bibelns vägledning inte står i konflikt med verkligheten utan hjälper oss att hantera verkligheten precis som den är. Vi tänker oss alltså inte bara tala om drömmen utan också om problemen och svårigheterna. Hur vi kan hjälpa varandra. En av de viktigaste delarna i predikan är punkten om krisen. Vår erfarenhet är nämligen den att de allra flesta av oss väntar alldeles för länge med att söka hjälp och stöd.
Oavsett vår utmaning är ämnet tidlöst. Gott är att förströsta på Guds hjälp inte bara med predikan utan också med livet, som livet är nu.
Ulf Sundkvist
ulf.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se