Det är midsommar och Gudstjänst, Johannes döparens helg 2012. Jag står med vatten upp till midjan i kyrkans dopgrav tillsammans med två unga makar, som fattat det modiga beslutet att med tro, i dopets vatten, överlåta sina liv till Jesus Kristus. Närvaron är påtaglig. Koncentrationen total. Församlingen deltar intensivt. Det gamla, synden begravs, och det nya, livet från Jesus, bjuds in.
Det handlar om kristen tro som är frivilligt vald inte påbjuden eller tilldelad av tradition, föräldrar, kyrka eller stat. Det handlar modet att stå för sitt beslut och välsignelsen att bekräftas inte bara av en församling som blir vittne till dopet utan också av en Gud i himlen som sänder sin Ande. Det handlar om trons överlåtelse. Att,¬†i en tid när man ska stå på egna ben, klara sig själv, våga erkänna sitt beroende av Jesus.
Det är stort, större¬†än tanken.¬†Det är starkt, starkare än gravitationen. Det är kärlek, gudomlig kärlek.
Efter dopet i söndags står jag kvar ett ögonblick i vattnet. Blir då åskådare till något mycket vackert. Två nydöpta, genomblöta, men glada makar kramar om varandra. Det är Svensk midsommar när den är som allra bäst.
Ulf Sundkvist
ulf.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se
Ps. Har du frågor om dopet, funderar du på att bli döpt? Tveka inte att höra av dig. Ds