Denna vecka såg ut att bli riktigt intressant. På agendan, bön, bibelläsning och ett antal samtal med olika människor i olika livssituationer plus arbetsmöten och planering. Dessutom var ytterligare ett möte med Biskop Anders Wejryd planerat. Så här en liten inblick i min vecka.
Att en pastor ber och läser bibeln är knappast någon nyhet. Men för mig var det en nyhet att man kan göra det med hjälp av en bibelapp. Något man laddar ner i mobilen och så öppnas en helt ny virituell värd. Det blev möjligt när jag uppdaterade min mobil från en med ett apr år på nacken till en sprillans ny. Appen var lysande och det bästa av allt. Det finns fler alternativ. Teknik kan alltså betjäna mitt andliga liv. Tack för det.
Samtalen kan jag av naturliga skäl inte kommentera annat än allmänt. Det jag kan säga är att det andliga samtalet är på väg upp igen. Själavård börjar åter bli något som är okej. Numera verkar det som om folk i allmänhet inte tycker att man behöver vara totalt slutkörd för att söka det andliga samtalet. Ändå håller trenden i sig att det är nöden som driver bönen. Svagheten och såren gör oss tillgängliga.
Nu blev det intet möte med biskopen för min del. Ett hastigt, oväntat och sorgligt dödsfall inträffade. Döden justerade planeringen. Självklart och samtidigt. Det är så det ska vara. Kan inte tänka mig att bara köra på. Jag vill inte bli okänslig för människors nöd. Jag vill inte bli hårdhudad. Därför har jag ont ibland. Blöder gör jag ständigt. Jag tänker. Berörs jag inte kan jag inte längre vara pastor. Då är jag inte längre mänsklig.
Så, en tuff vecka till trots, är jag tacksam. Jag tror ju att uppståndelsen väntar och för min vän som dog.
Ulf Sundkvist
ulf.sundkvist@pinstkyrkankarlskrona.se