Är det ändå inte samma Gud ni talar om? Är inte religionerna bara olika bilder av samma Gud? Och leder inte alla vägar hela vägen fram till Gud, till himlen‚Ķ? Jag möter faktisk både nu och då olika varianter på den frågan.
Det kan ju tyckas sympatiskt om det skulle vara så, att oavsett vad man tror så kommer man fram till slut. Att det skulle vara tron som är det viktigaste och inte vad man tror på. Bara tro alltså? Men frågan är om det sympatiska i det sammanhanget är riktigt klokt. Det är ju inte så i andra sammanhang.
Jag menar exempelvis i politik. Olika politiska ideologier leder till olika samhällen. En extrem jämförelse skulle kunna vara Nordkoreas diktatur jämförd med Italiensk form av demokrati. Olika är bara förnamnet. Men man skulle också kunna ta en så banal sak som vilken buss man sätter sig på. Alla bussar går inte till Hässlegården. Tro mig, jag vet. Sätter man sig på fel buss kommer man inte dit oavsett hur mycket tro man än har.
För min del blir jag inte särskilt provocerad av Jesus exklusiva anspråk på att vara ‚Äùenda vägen‚Äù, även om jag förstår att han sticker ut. Tvärtom. Jag gillar Jesus. Och jag är tacksam att det faktiskt finns en väg.
Berättelsen om Jesus är berättelsen om en Gud som stiger ner och in i mänsklighetens historia. Det är också berättelsen om en Gud som offrar sig, som frälser utan krav på förkunskap eller goda gärningar och som dessutom lovar att alltid vara med mig hela vägen in i himlen. Den berättelsen är inte svår att gilla.
Men det klart, den sticker ut. Det är egentligen bara i den judiska historien vi möter en liknande tro. Där finns en väntan på Messias ‚Äì en frälsare från Gud ‚Äì den väntan vi ser uppfylld i Jesus.
Ändå skulle jag inte bli förvånad om Jesustron kommer att vinna oväntad mark både i klassisk kristna länder men också i länder som idag domineras av andra religioner av det enkla skälet att Jesus som person är så frigörande.
Ulf Sundkvist
ulf.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se