I år fyller Söndagsskolan 160 år, är det dags att begrava denna gamling eller har Söndagsskolan en viktig roll även i framtiden?
Själv gick jag i söndagsskolan från det att jag föddes pga. att min mamma och syskon var engagerade där. När jag sedan blev lite äldre och lämnade minsta gruppen i söndagsskolan så mötte jag Börje, Alvar och Yngve. Tre för mig mycket äldre herrar som brann för söndagsskolan. Söndag efter söndag, berättade de spännande bibelberättelser, pysslade och delade med sig av egna upplevelser.
När jag tänker tillbaka på dessa hjältar, så inser jag att de har haft en väldig påverkan på min kristna tro. Med deras berättelser och entusiasm lade de en stark kristen grund tidigt i mitt liv, vilket jag är oerhört tacksam för.
Läsåret avslutades alltid med en utflykt mot okänt mål, vilket alltid var olika kapell i Närke.
Där sjöng vi sånger, gick tipspromenad och åt glass. Mest spännande var nog kolsyreisen som vi hade med för att glassen skulle hålla sig kall. På bilden nedan var målet ett kapell på Vinön i Hjälmaren.
Börje syns uppe till vänster och Alvar till uppe till höger, själv sitter jag i mitten lite skymd bakom Johan. (med på bilden är också min mamma och två av mina systrar)
Jag tror att jag inte skulle vara den jag är idag om jag inte fått gå i söndagsskolan. Och jag hävdar med bestämdhet att söndagsskolan behövs även idag, kanske ännu mer då undervisningen om den kristna tron i skolan i stort sett försvunnit helt. Idag heter inte söndagskolledarna Börje, Alvar och Yngve utan Camilla, Magdalena, Astrid, Anna, Sarah, Stina osv. Men lika fullt är de hjältar som vecka efter vecka berättar om Jesus för dagens barn.
Trots sina 160 år, är Söndagsskolan livs levande och verksam i vår församling och värd all respekt och förbön. Det finns inget viktigare än att ge alla barn en god kristen grund att stå på i resten av livet.
Mycket varma hälsningar
Göran Olsson
Pastor
goran.olsson@pingstkyrkankarlskrona.se