För några veckor sedan klippte jag ner en stor buske i vår trädgård. Resultatet kan diskuteras. Busken behövde verkligen ansas, men den blev tyvärr så ful att jag är tacksam att den är belägen på baksidan. Dessutom kom en mindre del svart jord i dagen och det var jag naturligtvis ‚Äùtvungen‚Äù att göra något åt.
Sagt och gjort. Mot lämplig affär. Jord och gräsfrö inköptes sedan var det dags att skrida till verket. Det här ska bli kul tänkte jag och bredde på jorden, jämnade ut och sådde. Kände mig riktigt duktig, lite som en trädgårdsmästare.
Under arbetet gick mina tankar till en av Jesus liknelser. Det är så min relation till Gud tar sig uttryck. Jag lever i en slags symbios mellan bibelns verklighet och min egen vardag. Låter de båda världarna resonera med varandra hela tiden.
Att liknelsen som kom till tanken handlade om såningsmannen och jorden är kanske inte så konstigt. Den handlar ju om sådd och skörd. I den berättelsen är resultatet helt beroende av jordmånen. Var det tistlar, stenigt eller om jorden var hård, blev det resultat därefter. Bara i den jord där utsädet fick möjlighet att myllas ner, ligga där nere i jordens mörker ostört, blev resultatet det förväntade, faktiskt över förväntan.
Så jag blev särskilt noga med förarbetet. Luckrade upp ordentligt och mer eller mindre tryckte ner gräsfröna. Sedan har jag inte gjort mycket. Jo, vattnat lite förstås, men mest väntat. Efter några dagar började jag undra om det ändå inte var något fel på gräsfröet. Det hände ju inget, i¬†alla fall syntes inget. Vattnade mer och hoppades. Väntade och tittade varje kväll. Men inte.
Så glömde jag bort ‚Äùmitt projekt‚Äù. Det gick ytterligare några dagar, kanske en vecka och ‚Äùhelt plötsligt‚Äù var de där. De skirande gröna stråna. Så roligt. Det växte i alla fall. Tydligen hade undret skett under ytan. Osynligt, men mycket påtagligt och verkligt, medan jag inte gjorde annat än väntade.
Så, tänker jag att det är med Ordet, utsädet från Gud i mitt liv. Ibland tar det tid, men får Ordet bara tränga ner i mitt hjärtas fördolda åker, ligga där och gro, så spirar det, förr eller senare.
Ulf Sundkvist
ulf.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se
En vacker bild och så sann, så sann…..
Kan ej låta bli att skratta när jag läser dina första rader.Men vägledningen från vår Herre får ta sin tid, . Svaren och förståelsen kanske inte alltid kommer så snabbt som vi ibland vill. Men Så en dag är de där.