Jag är oerhört tacksam för att få vara tillsammans med ungdomarna i församlingen.¬†Det har snart gått två veckor sedan vi kom hem från sportlovslägret i Trysil och jag är fortfarande upprymd över det som skedde under lägret.
Lördagen blev en lång resdag, med punktering på släpet, snöoväder och en hel del trafik, vilket gjorde att det tog lite längre tid än vanligt till Betania i √òstby där vi, 30 deltagare och 6 ledare, bodde under lägret.
07.00 väckning, 07.30-08.00 frukost, 08.10 morgonsamling/bön, 08.30 avfärd till Trysil, 16.30 hemfärd till østby, 17.15 middag och ca 19.30 samling med undervisning, sedan kvällsmacka och tyst ca 23.00.
Redan på söndagens kvällssamling började det hända sånt som annars brukar hända sista kvällen. Redan från start fanns en längtan hos många av ungdomarna att få möta Gud. Denna längtan gjorde att Gud kom och berörde många redan på söndagen. För att använda en reklamslogan ”Plötsligt händer det”, för det var så jag upplevde det. Unga tonårskillar som gråtande möter Gud. Ungdomar som ber för varandra samtidigt som lovsången fyller lokalen. Gudsnärvaron är så påtaglig att den nästan går att ta på.
Detta sker inte bara en kväll, utan fyra kvällar. Vi ber för sjuka som blir helade, vi lyssnar in Guds röst och det profetiska rör vid ungdomarna, några blir döpta i helig ande, avgörande beslut fattas att följa Jesus för första gången, några söker sig tillbaka till Jesus medan andra återigen bekräftar sin personliga tro på Jesus. Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet till Gud för vad han gjorde under sportlovslägret. Är också oerhört tacksam för att jag fick vara med, både att få beröras av Gud men också få se ungdomarna möta Gud.
När jag befann mig mitt uppe i detta skeende så tänkte jag, tänk om också du fått vara med. Mamma, pappa, syskon, mormor & morfar, farmor & farfar, andra släktingar, vänner, församlingsmedlemmar och förebedjare. Skulle önska att alla ni, som bett för alla dessa ungdomar, fått vara med och se det som Gud gjorde bland ungdomarna under sportlovslägret. Mycket av det som skedde då, skedde tack vare alla era förböner. Tack för alla förböner och fortsätt gärna att be för våra ungdomar, för deras resa tillsammans med Gud har bara börjat.
to be continued…
Göran Olsson/Pastor