Sitter i bilen på väg hem från Stockholm igen. Många resor blir det. Har varit på årstämma för Pingströrelsen i Sverige, Rådslag som vi kallar det. Riktigt roligt har det varit, trots sedvanliga förhandlingar om året som gått, verksamhetsberättelser, revison och ansvarfrihet och så nya verksamhetsplaner. Det är uppvindar nu.
2700 volontärer i församlingarna har precis påbörjat en ledarutbildning på två år. Från vår församling är det 38 pers. Akademin för teologi och ledarskap har fulla årskurser, församlingarna har rest sig igen efter Knutby och diverse skriverier. Äverallt startas secondhandbutiker, socialt arbete och s嬆växer missionen. Dessutom har de olika gemensamma verksamheterna samordnats. Det är mer ‚Äùvi‚Äù nu är ‚Äùvi och dom‚Äù.
Så när jag sitter i bilen och småslumrades summerar ‚Äì nej, jag kör inte just nu ‚Äì är jag tacksam. Tacksam för att få vara med i en folkrörelse ‚Äì en väckelserörelse ‚Äì som går mot trenden. Vi växer igen.
Ändå är jag inte nöjd. Pingst i Sverige är fortfarande betraktad som en outsider. Misstänksamheten ligger fortfarande på lur och hindrar vanliga människor från att få tag i det viktigaste, den personliga relationen till Gud, som stavas Jesus.
Bless
Ulf Sundkvist ulf.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se