Jag¬†älskar berättelser.¬†De har ofta mycket att säga.
Det finns en berättelse om en¬†tioårig pojke som förlorat sin vänstra¬†arm i en olycka. Han var fast besluten om att¬†börja träna judo trots detta. Det visade sig att han var ganska duktig, därför kunde han inte förstå varför han bara fick öva på ett enda kast.
”Borde jag inte få lära mig fler kast?” frågade han till slut sin tränare.
”Det här är det enda kast du kommer att behöva”, svarade han.
Flera månader senare var det dags för pojken att delta i sin första tävling. Till sin stora förvåning vann han sina två första matcher enkelt. Han vann även den tredje och var nu i final.
Motståndaren var nu större, starkare och mer erfaren. När matchen pågått ett tag begärde domaren time-out av rädsla att den mindre pojken skulle skada sig. Tränaren insisterade att pojken skulle få fortsätta.
Det dröjde inte länge innan motståndaren gjorde ett misstag och sänkte garden. Pojken kunde använda sitt kast och fick motståndaren på fall. Pojken vann matchen och hela turneringen!
På vägen hem samlade pojken mod och frågade sin tränare: ”Hur kunde jag vinna alla matcher med bara ett enda kast?”
”Du vann av två anledningar”, svarade han. ”För det första har du nästan lyckats bemästra ett av de svåraste judokast som finna. För det andra är det enda kända försvaret mot just detta kast att gripa tag i motståndarens vänstra arm.”
Pojkens största svaghet hade blivit hans styrka.
En stenhög upphör att vara en stenhög i samma ögonblick som någon betraktar stenarna och inom sig ser bilden av en katedral. (Antoine De Saint- Exupery)
Louise Sundkvist
Församlingsdiakon
louise.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se