I torsdags var det dags igen, den här¬†gången träffas vi¬†hemma hos mig. Det ska vara enkelt, kaffe, thé och en macka.¬†Jag tänder ljus och känner mig förväntansfull. Ibland är vi ganska många, ibland färre beroende på jobb eller annat inbokat. Vi delar vardagen med varandra. Glädje, sorg, oro, trötthet, förväntan, tro och tvivel är något av allt som samtalen brukar¬†pendla mellan.¬†Jag behöver verkligen gemenskapen i vår hemgrupp. Några som kan ge råd,¬†uppmuntra och korrigera där det behövs.
Vi blev inte så många denna kväll, men det blev en kväll som satte spår. Det var en vanlig torsdagskväll, men mellan alla¬†skratt och tårar¬†kom¬†vi varandra en liten bit närmare.¬†Vi blev påminda om Guds trofasta kärlek när vi läste ett kapitel¬†ur en¬†andaktsbok.
”Jag älskar dig oavsett dina prestationer. Ibland känner du dig orolig och undrar om du gör tillräckligt för att vara värdig min kärlek. Jag älskar dig med evig kärlek (Jer 31:3) som flödar från evighet utan gränser eller villkor. Jag har svept in dig i¬†rättfärdighetens mantel (Jes 61:10). Äverlämna din prestationsångest till mig, ta istället emot min trofasta kärlek (Ps 107:8). Försök att vara medveten om min kärleksfulla närvaro i allt du gör, och jag ska leda dig steg för steg.”
Ur boken Jesus kallar på dig – Sarah Young.
Jag känner mig rik. Vänner som¬†jag kan prata ”ditt och datt” med, men framför allt som jag kan be tillsammans med. En magnetskylt på kylskåpsdörren med texten: ”Vänner är Guds sätt att se efter oss”¬†påminner mig om det.
Louise Sundkvist
louise.sundkvist@pingstkyrkankarlskrona.se