Utsikten från Gellértberget i Budapest erbjuder en av de mäktigaste vyerna över hela staden. Klockan är nio på kvällen och det mörknar. Framför mig börjar lampor att tändas. Byggnader och broar lyses upp som ett ljusskådespel. Ju mer det mörknar desstå vackrare blir det.
Det känns ofattbart att vi bara några timmar tidigare vara i Sverige och nu har vi hunnit med att äta middag hos familjen Tamas för att avsluta kvällen med ‚ÄùBudapest By Night‚Äù.
Min man Ulf, vår dotter Magda och jag ska för några dagar vara gäster hos en familj som varken jag eller Magda har mött tidigare i Ungern. Pappa Tamas har vi träffat förut i Karlskrona, men inte frun och de tre sönerna.
Något som rörde mitt hjärta var när den yngste sonen istället för att ‚Äùhänga‚Äù med sina kompisar stannar hemma varje kväll för att spela UNO med Magda. Kort, färger, siffror, både ungerska och svenska regler spelar ingen roll. Att fuska är tydligen ett internationellt språk som bägge förstår.
Den kärlek och gästvänlighet vi mötte från denna Ungerska familj var större och vackrare än Donaus alla upplysta broar, SPA med varma källor, Rodelbanor och historiska byggnader som vi upplevde under dessa dagar. Vänskap över gränser. Trots språksvårigheter och kulturskillnader fanns det något större som förenade oss. Tron på Jesus Kristus!
Vi får vara vän med Jesus:
”Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader.” Johannes evangelium 15:15.
Detta är verkligen vänskap över alla gränser!
Louise Sundkvist
Församlingsdiakon