Så nära det var att mitt liv hade sett helt annorlunda ut. Allt skedde på bråkdelen av en sekund. Jag jobbade då på utvecklingslaboratoriet på ESAB i Laxå som utvecklade svetsmaskiner. Mitt jobb var bland annat att testa nya produkter så att de höll de säkerhetskrav som gällde. Det var vid ett sådant test som allt hände. Jag skulle ta bort en av tre 200 A säkringar i ett ställverk och kortslutning uppstod. Man skulle kunna beskriva det som om blixten slog ned mitt framför mig. Ljusbågen och smällen var enorm och jag slogs medvetslös.
Det blev ambulans i ilfart till Ärebro och där inlagd hjärtintensiven. Efteråt kunde jag konstatera att skadorna jag fått var relativt lindriga. Lite hår och mina ögonbryn var bortsvedda, ögonen drabbades av svetsblänk (snöblindhet) och en lindrig nervskada i högerarmen. Håret och ögonen återhämtade sig relativt snabbt, medan nervskadan tog längre tid. Troligtvis hade strömmen delvis gått in i min högerhand, genom armen och ut vid höger skulderblad och där igenom skadat mina nerver. Än idag kan jag ibland känna domningar i lillfingret och ringfingret i högerhanden.
I dag har det gått 6940 dagar sedan olyckan den 8 november 1994. Som en påminnelse om olyckan har jag i min bibel mitt patientarmband från HIVA. Varje gång jag ser det, tackar jag Gud för hans beskydd och tänker på hur nära det var att mitt liv hade sett helt annorlunda ut.
- Kunde mist livet…
- Kunde fått svåra brännskador…
- Kunde förlorat synen…
- Kunde fått allvarligare nervskador…
- Kunde…
Det finns mycket som kunde ha sett annorlunda ut idag.
Ibland när jag tycker att livet känns lite motigt att det inte alltid blir som jag tänkt mig, brukar jag påminna mig om just denna händelse. Under bråkdelen av en sekund kunde mitt liv ha fått en helt annan vändning och jag tackar Gud för allt jag fått uppleva de 6940 dagarna som gått sedan olyckan.
Livet är skört, så låt oss leva medan tid är och tacka Gud för varje ny dag.
Göran Olsson/Pastor